God solig jul

 

Julstök

Idag har vi julstökat lite på hostelet. Vi har rullat bollar och bullar i massor. Bollar av choklad och bullar av kött. Det är ingen riktig jul utan köttbullar. En jul utan kyla och mörker känns inte helt rätt men nu när vi har laddat upp med våra svenska specialiteter så kanske det kommer kännas lite mer juligt imorgon i alla fall. Julafton på stranden... väldigt annorlunda! 

No more work

Tacka vet jag jobb men åh vad skönt att den fasen är över! Igår jobbade vi vårt sista pass på fruktgården och vårt sista pass i baren. 14,5 timmar totalt, vi kommer ju inte jobba mer nu så varför inte slå till rejält? Dagen till ära firade vår resa 100 dagar. Ett hundra dagar ute på resande fot. Jag har sagt det tusen gånger förut och jag säger det igen: Tiden går fort när man har roligt. Och roligt har vi. Roligt har vi haft. Mer roligt ska vi ha. Min kompis och jag. Fy fan vad bra! 
 
Räkna-ner-appen visar 5 dagar kvar i Napier innan vi fortsätter till ny destination. I can't wait!
 

Med en jordgubbe i mun

Näst sista jobbveckan avklarad. Veckand enda lediga dag spenderade vi på den svarta stranden vid havet, ett stenkst från hostelet. Sovmorgon var planerad och efterlängtad men när jag hade legat och vridit mig ett tag och var för trött för att gå upp men för pigg för att somna om frågade jag Sofia om tiden. Kvart över sju fick jag till svar. Antar att om man går upp 05.20 i vanliga fall så är 07.15 en helt okej sovmorgon. Eller? Med oss till stranden hade vi jordgubbar. Eller jag hade jordgubbar. Sofia den token äter ju inte jordgubbar. Jag har ett litet hemligt uppdrag att lära henne äta världens godaste bär och igår lyckades jag (eller kanske ska ge all creds till Joe) få i henne ett utan protest och med gott gensvar till och med(!). Dock var det sprit i... så det kanske inte räknas. Äh, man måste ju börja någonstans. Ikväll ska vi bänka oss framför datorn och titta på julkalendern. Vi har 11 avsnitt att ta igen. Spänannde!
 
16 december 2012 - strandhäng med sol och jordgubbe i mun. En annorlunda decemberdag må jag säga!

Lunchmackan

"LUNCHTIME" - ett av de bättre orden under dagen. Vår lagom goda trippelmacka; ett lager ost och ett lager med skinka och grönsak har fått bli vår standard. Förra veckan trädde pannkakskungen fram inom Sofia och försåg oss med en varierad lunch för två dagar. Det var gott. Imorgon blir det trippelmacka igen. Jag klagar inte. Morgondagens 30 minutare med den ser jag redan fram emot!

Our home our place

Nu har vi varit i Napier i nästan tre veckor. Den lite större staden (för att vara en Nya Zeeländsk stad) har blivit vårt hem och ska förbli så i ytterligare en månads tid. Det är ingen höjdarstad om man söker efter påhitt och äventyr men det är inte det vi är här för. Fokusen är inställd på jobb och då är Napier helt perfekt. För att tjäna så mycket kosing som möjligt har vi skaffat oss två jobb. På köpet fick vi en liten ny familj av ena jobbet och massor av frisk luft av det andra. Vår månad framöver kommer bestå av rutiner och tidiga morgonar men också nya erfarenheter och en hel del skratt. En vanlig dag i Napier ser ut ungefär så här...
 
Klockan 05:20 ringer klockan och vi masar oss upp i mörkret för en stadig frukost bestående av havregrynsgröt. Fast för tillfället har vi lyxat till det med müsli och mjölk, tänk att något kan smaka ännu godare än vanligt när man inte ätit det på ett tag.
 
En timme senare åker vi i vår lilla blåbärsbil till en fruktgård 30 minuter från Napier. Tre av fem personer har körkort i vår bil och två av fem har hittills kört. Sedan förra veckan kan jag räkna in mig i båda grupperna. Kändes helt sjukt att köra på "fel" sida vägen! Men - bock på listan!
 
Det vi jobbar med på fruktgården kallas för "fruit thinning" och det innebär att vi knipsar av små och dåliga, i det här fallet, päron för att de bättre ska kunna växa och bli fina. Ett väldigt enformigt jobb men pluggar man bara i hörlurarna och låter bli att kolla på klockan hela tiden så går det rätt fort. Händerna blir rätt slitna men friskluften gör ju susen!
 
Efter 8 timmars jobb gasar vi hemåt igen. När vi kommit tillbaka kan det hända att vi sätter oss i parken och gratissurfar lite på det fria wifiet.
 
Eller går till donken och äter glass (McFlurry med extra ALLT) fastän vi egentligen "bara" skulle surfa på deras fria wifi.

Det händer rätt dagligen att vi går till Pack n' Save och sucktar efter alla deras godsaker. Har hamnat i ett sockersug och landets stora utbud av annorlunda och helt fantastiskt goda kakor gör det inte lättare att motstå frestelsen.
 
Om det är torsdag, helg eller annan folkrik dag så drar vi efter lite kvällsmat till jobb nummer två. Här på hörnet bakom Clive Square ligger Dram and Cock Whiskey Bar som blivit lite av vårt andra hem. På torsdagar är cricketlaget stammisar och vissa helger annordnas det temakvällar. Då står vi bakom baren och häller upp öl. Första gången vi träffade Joe, barägaren, så beskrev han hur det var att jobba på en bar med orden "Varje dag är en fest". Nu kan jag inte mer än att hålla med. Vi får betalt för att prata med trevliga människor, lyssna på bra musik och dricka sprit (ja, det händer rätt ofta att vi får oss ett smakprov eller två). Vilket jobb va!
 
Om vi inte står i baren på kvällen så somnar vi redan 21.30. Annars ramlar vi i säng direkt när vi kommer hem till vårt femmannarum på Wallys Backpackers. Dagen efter börjar vi om på nytt. Dagarna rullar på, pengar rullar in, helt enligt våra planer för den här delen av vår resa. Känns bra!

a WORKING holiday

 
Daytime
 
Nighttime