En stund under palmerna

 
Halli Hallå!
 
Här sitter jag i parken bland palmerna under klarblå himmel och väntar på att nästa jobbpass ska dra igång. Det är beachparty på Dram and Cock och vi står bakom baren. Igår jobbade vi som bartenders på ett Latino Dance Party. Dansintresserade locals var inbjudna till workshop i salsa och tango som hölls av ett par riktiga duktiga dansare. Efteråt dansades och dracks det hela natten lång. Dj'n bjöd på allt från argentinsk tangomusik och spanska salsalåtar till indiska partyhits. Dresscoden var uppklätt för dans så vi hade röda klänningar och högklackat kvällen till ära. Dock låg mina skor under bardisken mestadels av tiden, mina fötter tackar mig för det. De gånger de var på var när det var dansdags. Förra lördagen var det jag och shotsen, inte så bra. Denna lördagen var det jag och dansen, mycket bra. Dansade tango, salsa, cha cha cha och indien style. Några danser med tangoinstruktören, någon med en överlycklig gubbe, en sväng om med en nyfunnen vän och en drös av gånger med chefen. Vissa bättre upplevelser än andra men oj vad kul det va! Har aldrig varit så mycket för pardans men när vår barchef en kväll bjöd in oss att delta i hans tangolektioner så fick jag upp ögonen för det. Skitkul!
 
Allt kan hända, varje dag är ett nytt oskrivet äventyr.

Pengar rullar in som de ska

Ny stad, nytt boende, nytt jobb! Anlände till Napier i onsdags och dagen efter tog vi med oss våra CV'n och gick ut på jobbjakt. Tanken var att besöka alla caféer och restauranger som vi kom över och visa framfötterna. 'Tredje gången gillt' visade sig stämma och jag fick napp. Senare, på kvällen samma dag, ställde vi oss bakom bardisken på Dram and Cock Whiskey Bar för att lära oss hälla upp öl. Vissa stunder kände vi oss som förvirrade höns med alla nya ölsorter och tekniker men då baren kunde vara öppen två timmar längre än vad den brukar få vara på torsdagar kände vi att vi måste lyckats med något. I lördags tjänade vi våra första nya zeeländska pengar då vi jobbade vårt första riktiga pass. Kändes riktigt gött. Att jobba som bartender visade sig vara ett riktigt kalasjobb. På flera olika vis. Chefen verkar vara nöjd i alla fall för vi har fått fler tider denna veckan. Nu ska pengarna rulla in!

Bjuder på en bild som får spegla vår vardag. Jobba och äta kakor, det är så vår Napiertid kommer se ut om jag får gissa. Inte helt fel!

Varje dag är ett äventyr

Slut på det roliga - dags att börja knega. Så är läget på ett rätt exakt ungefär. Nästa stopp i resplanen heter JOBB. Tänkte bjuda på en bildbomb och några rader till det från våra dagar ute på äventyr. Titta, läs och försök förstå hur bra vi har det :) 
 
Slog ihop två flugor i en smäll (träning och utflykt) och gav oss ut på en rejäl cykelrunda. Målet var Cathedral Cove och efter 1,5 mils trampande nådde vi vårt mål. På stranden tittade vi på det mystiska sceneriet och förstod varför regissören av Narnia valt denna fina plats till sin film. 
 
5 dagar spenderade vi på läger. Surfläger i Raglan. Vi bodde på ett hostel mitt i skogen, bland fantastiska människor i en störtskön surfinganda. Surfa - Chilla - Äta. Så såg våra dagar ut. Lärde oss surfingtekniken och målet var att lyckas ställa oss på brädan. När jag lyckades ta en våg och surfa in till strandkanten och stanna av mig själv, utan att ramla av, kände jag mig hur nöjd som helst. Det var riktigt riktigt roligt! Mycket bättre än vad jag hade trott. Armarna var helt döda efter första dagen men vi sprang mer än gärna ut i vattnet nästa dag ändå. Surfcamp i Raglan ger vi lätt 5 av 5 Nya Zeeländska toast med jordnötssmör!
 
Nästa äventyr var vi med om i Waitomo Caves. Black Water Rafting stod på schemat och det var något utöver det vanliga kan jag säga! Flytandes på en svart gummiring spenderade vi cirkus 3 timmar djupt ner i en grotta. Fick gå i trånga utrymmen, hoppa nedför vattenfall, titta på glow worms och höra massa spännande berättelser. Det var en riktig wow-upplevelse. 
 
Vi åkte vidare till Rotorua, hemmet för Zorbing. I en stor megaboll fylld med vatten rullade vi sicksack nedför åkern. Hur kändes det? Tänk er känslan att åka med i tvättmaskinen. Det är nog ungefär samma känsla. Helt galen upplevelse!
 
På kvällen åkte vi till Tamaki Maori Village. Det är en av de många Maoribyarna här i Rotorua. Maorierna är Nya Zeelands urbefolkning så det här var en riktig kulturell upplevelse. Det bjöds på cermonier, haka (= krigsdans), berättelser, vi fick testa på olika moment, tex. träning, vävning, som de använde sig av förr, en stor musikalisk show och tillslut hangi (som ni ser på sista bilden) vilket är en stor festmåltid. Kött, fisk och rotfrukter tillagas under marken och äts sedan med sallad och bröd. En väldigt turistig kväll men jag gillade den skarpt! Inte minst att vi fick äta hur mycket vi ville. Åt tills jag hade alldeles ont i magen. Man får ju passa på! Nu ikväll återgår vi till havregrynsgröten igen... Backpackerstyle!

Plötsligt händer det

Att kiwisarna är trevliga märkte vi redan från början. De erbjuder en att ta foton, hjälper gärna till med att visa vägen och är allmänt vänliga. Men de två lokalborna vi sprang på igår var vänligare än vi någonsin kunnat tänka oss. Vi kom sent med bussen till Hamilton från Raglan och vi hade siktat in oss på en campingplats någonstans i staden för att bo billigt en natt innan vidare resa. Dock hade vi ingen aning om vart campingen var, vi hade ingen karta och alla vi frågade sa att vi hade en rejäl promenad framför oss.  Efter flera försök att hitta rätt utan positivt resultat kändes det rejält hopplöst och vi började bolla med tanken att hitchhajka. Något som vi inte vågat oss på hittills. Det var en stor väg med trafikljus överallt så den originella "upp med tummen vid vägkanten" var inte så givande så vi siktade in oss på folk som gick till sina parkerade bilar istället för att fråga om skjuts. Tog chansen att gå fram till ett par och tack tack tack mig själv för att jag gjorde det! När de hörde om våra tältplaner så erbjöd de sig direkt att låta oss sova hos dem istället. Plötsligt hade vår hopplösa kväll tagit vändning och den blev bättre än vi någonsin kunnat föreställa oss. En kall tältning mot en varm säng. Yoggi och torr pizzamacka mot nyfångad fisk och musslor. Huttrande kommentarer om hur jävla kallt det är mot trevlig konersation med underbart trevliga människor. Plus en enorm gästvänliget och vilja att hjälpa till. Vi var tvungna att nypa oss i armen för att försäkra oss om att vi inte drömde, haha. Det värsta är att jag hade aldrig kunnat tänka mig att något sånt skulle kunna hända eftersom jag inte tror att något liknande skulle kunna hända i Sverige. Det är sån stor skillnad här! Något vi gillar skarpt!
 

En kvick en

En kvick summering av vad som har hänt sen vi lämnade Waihi Beach kan se ut ungefär såhär: En festkväll i Auckland med locals, backpackers och Ljungbytjejer. Gaybar med dragqueens. En liten felmiss i planeringen som slutade med coola cyklar och en natt i ett väldigt mysigt vindsrum. 3 mils trampande på cykel till vackra Cathedral Cove. Träningsvärk och ont i rumpan - hej på er! Nu har vi anlänt till Raglan och väntar på vår skjuts. Imorgon ger vi oss ut till sjöss på en bräda. Det är dags för 4 dagars surfcamp! :)


Nya äventyr

Varför jag sitter här och ser tappad ut med en jätteboll är det bara jag och Sofia som vet. Vad som dock inte ens vi vet är vad som kommer att ske här näst. Vi har en plan och en aning. Nu ger vi oss ut på nya äventyr!