Sommar och bad

Vädret här i Nya Zeeland är fantastiskt! Idag har det varit sommar på riktigt. Gissar på upp mot 24 grader, laom sval vind och inte ett moln på himlen. Vår sista heldag här i Waihi Beach spenderade vi på stranden. La oss på varsin handduk, svirade om till bikini och rörde oss inte ur fläcken. Förutom när vi sprang och plaskade lite i vattnet förstås. Första doppet i Stilla havet! Badkrukan inom mig var först lite skeptisk men något hände (Sofia tvingade mig... hu...) och jag tyckte tillslut vi kunde bada lite till. Det var hur skönt som helst!
 

Nu är det nu

Att leva i nuet är en uppgift som ibland är svårare än vad man tror. Ibland (läs: ganska ofta) kommer jag på mig själv att tänka på framtiden och vad som ska hända när jag kommer hem igen. Ska jag börja plugga? Flytta hemifrån? Börja knega igen och bo hemma ett tag till? Resa vidare? Där får jag hejda mig själv och påminna mig om just den ibland svåra uppgiften: Lev i nuet. Jag säger inte att det är de tankarna som tar upp mest av min tankeverksamhet men livsstilen här i Waihi Beach är som gjord för filosoferande. Sen är det lite roligt att drömma sig bort till det man längtar till också, så jag gillar väl det med. Om 3 dagar lämnar vi huset och ger oss återigen ut i backpackerlivet. Jag är redo för äventyr. Lite adrennalin och nya vyer. Som en fin vän skrev ner till mig: Ta en dag i taget. Bekymra dig inte om framtiden för den har ännu inte kommit. Gör varje dag så bra att den blir värd att minnas. Låter bra!
 
Att inte veta vad som komma skall. Det är lite det som är det fina med framtiden. Vem vet? 

Sunrise

Klockan 4.30 ringde alarmet. Med sovsäcken och en kopp varm choklad vandrade vi ut i den mörka morgonen. Slog oss ner i det höga gräset på kullen bakom huset och såg solen gå upp. Det var vackert. Vilken mysig morgon. 

Ett besök i Pannkakshuset

Igår tog våra wwoofvärdar med oss till Pannkakshuset och bjöd oss på pannkakor. Det var nog den bästa pannkakan jag någonsin smakat. En pannkaka med allt, tack! De är för snälla Donna och David. Jag är så himla glad att vi hamnade här. Tror inte att vi kunde haft det mycket bättre än så här faktiskt! Men om 1 vecka åker vi vidare och lämnar wwoofingkapitlet bakom oss. Då blir det Auckland en runda igen och p-a-r-t-y. Taggade!

Mary had a little lamb...

... and a coke and some fries. Nya Zeelands McDonaldsreklam. Ibland skrattar vi åt det, ibland känns det bara.. sorgligt. Ryktet gick om att det finns ca 12 får per invånare i detta gröna land. Så "att se ett får" var väl en naturlig självklar punkt på listan. På vår lilla trip fick vi se flera sorter. Levande alltså. Here ya go:
 
Lammungarna
 
Fulfåren
 
Njutarfåren
 
Husdjursfåren
 
"MEEEEEEEEER!"
 
Pussfåren
 

På besök i hobbitarnas värld

Vi har plöjt oss igenom filmerna, vi befinner oss i rätt land, var vore mer rätt än att uppleva The Shire på riktigt? Vi droppade Waihi Beach för 3 dagar och gav oss åter igen ut i backpackerlivet. Ett hostel var bokat för två nätter och vi checkade in oss i ett litet åttamannarum. Vi har nog blivit lite bekväma av oss då vi här i huset har varsitt rum och varsin stor säng men det var roligt att komma iväg och träffa lite folk igen. Vi strosade runt i Mt Manganoui, vilket var Nya Zeelands svar på Surfers Paradise i Australien, och kikade i alla sköna surfbutiker, småprylsbutiker och fikade på ett mysigt café. Den lilla staden, som i huvudsak bestod av en shoppinggata och lägenheter, låg precis bredvid stranden och på andra sidan fanns en hamn. Det var inte alls omöjligt att se hur den under sommartid förvandlades till ett paradis. En bit från vårt hostel hittade vi till vår förtjusning två butiker som vi hört goda rykten om men ännu inte lyckats få syn på; Warehouse och Pack n' Save. Det visade sig vara bättre än vi trodde. Warehouse var som ett mindre Ullared (alltså inte särskilt litet med tanke på att Ullared är enormt!) och Pack n' Save var en budgetmataffär. Spenderade nog en timme inne på Warehouse och tittade på alla saker och lekte på leksaksavdelningen. Kom därifrån med ett grönt tält som vi ska ha på nyårsfestivalen. 24 dollar (ungefär 140 kr), vi var helnöjda! På kvällen gick vi till en pub med vår skottska roomie Jennifer. Vi drack öl (drack min första hela öl och tyckte att det var gott!) och gav vårt yttersta i deras quiztävling under namnet "A haggis and two swedes". Efter halva rundan blev vi ihopparade med en triss av kiwisar som hjälpte oss med de nya zeeländska frågorna och i slutändan skrapade vi ihop riktigt bra med poäng!
 
Dagen efter, kl 7.10, hämtade bussen upp oss och tog oss till Matamata. Några timmar senare hoppade vi in i Hobbitonbussen som hette Gandalf och började vår tur till Hobbiton. Himlen hade bestämt sig för att vara generös med regnskurar så en bit in på turen fick vi gå med gigantiska paraply. Men tillslut sprack det upp och blev riktigt fint. Vi var en grupp på 20-25 personer som gick efter en guide som pratade om filmen, inspelningen, familjen som ägde marken och massa annat som kunde vara kul att veta. Jag tror att Hobbiton var lika bra som vi hade förväntat oss. Det var riktigt fint och kul at se de små husen. Jag hade nog inte förväntat mig att det skulle vara så stort som det var men det var ju bara ett plus. Efter turen så kom vi tillbaka till ett regnigt Matamata och McDonalds fick bli vår bästa vän till bussen mot hostelet gick tillbaka på kvällen. Matamata var en liten stad och utbudet av aktiviteter minimerad. Men vi fick oss en cheeseburgare i alla fall och efter en helbra dag i Hobbiton så var vi nöjda med det!
 
En del av Hobbiton. Högst upp till vänster har ni Bag End där Bilbo och Frodo bor.
 
Något stor för att vara en hobbit kanske. 165 cm fick du högst vara för att ha chansen att bli hobbit.
 
En Sofiahobbit!
 
Platsen där Bilbos 111:e födelsedagsfest hölls under det berömda partyträdet. 
 
Samwises hus där han bor med sin familj i sista filmen. 

Svenska köttbullar

För några dagar sedan var det dags för oss att visa våra svenska matlagningsskills och laga något riktigt svenskt till middag. Vi tänkte länge på denna uppgift och på vad som är typiskt svenskt. En falukorvsrätt hade suttit fint, korvstrognoff till exempel, men här i matbutikerna finns den svenska röda korven tyvärr inte. Så vad skulle vi laga? Det slog oss till slut att det mest svenska som finns över hela världen är förstås IKEA, och vad finns på IKEA? Köttbullar och potatis! Så det fick det bli. Vi kammade hem ett vuxenpoäng också genom att rulla bullarna själva. Gott blev det och när våra wwoofingvärdar trodde det var slut med gottigheterna så ställde vi fram en kladdkaka. 10 poäng! Fick även höra någon dag senare att vi är de mest "städade" wwoofersen de haft. Ordning och reda pengar på fredag. That's how we're working ;) Vi är nöjda, de är nöjda. Känns mer än bra!


Spontant klick

Spontaniten flödar. Idag klickade vi hem varsin biljett till nyårsfestivalen i Gisborne. Googlar man på Gisborne så kan man bland annat läsa att det är staden som ser soluppgången först av alla i hela världen. Det betyder att vi kommer få se en glimt av 2013 först av alla. Mm, rätt fett. *nöjd* :)

Hundvännen Malin?

Det här inlägget är till alla er (Sandra, Mamma, Philip, Fanny...m.fl) som höjde på ögonbrynen när jag berättade att jag leker med familjens hundar. Mest till dig Sandra, du trodde väl aldrig att din syster skulle bli hundvän tillslut? ;) Men så är fallet! Eller.. hundvänligare kanske jag ska säga.. Tro inte att jag kommer pusha på dig i beslutet att skaffa en stor hund i framtiden. Det kommer jag inte. En snäll i så fall. Jag bestämmer. Anyway. Här har ni beviset:

 

Det här är Frankie. En söt liten vit boll på 5 år. Jag vill kalla honom fotbollsspelarn för fotboll är precis vad vi leker med honom. Han kan inte bita i sin boll (eller kunde, nu är det dålig luft i bollen så han har klurat ut ett sätt) så han lägger huvudet över bollen och morrar så fort man försöker peta bort den. Så man kan dribbla lite boll med honom, han morrar och är nöjd. Så här ungefär. 
 
Den här donnan heter Jess. Collie, 5 år hon också. Hon blir lätt sotis på Frankie så det gäller att klappa på henne och kalla på henne lika mycket när man ska ropa på Frankie, så blir hon också nöjd. Hennes favorit är apport med sin gul/röda volleyboll. Hon rullar ner den för kullen, man sparkar iväg den och hon hämtar den. Om bollen råkar rulla ner för kanten av kullen så måste hon hämta den. Men det är inte alltid hon vill det. Ger man då sin uppmärksamhet till Frankie så tar det inte lång tid förrän bollen är tillbaka. Lite sotis var det ja ;) 
 
Så där ser ni - det går framåt. Trodde ni aldrig va :)  

Klätterapor

Igår hade vi en day off från våra wwoofingsysslor. Vädret var fint så vi bestämde oss för att göra en vandringstrip här i Waihi Beach. Eller som mina bilder visar, klättertrip? Med massäck i form av en god macka, vatten och den största kakan som fanns på det lokala bageriet begav vi oss mot vårt första mål, Orokawa Bay. Vandringsleden var slingrig, uppför och nedför och skyltar varnade om hur noga det var med ordentliga skor. Utsikten vi fick och naturen vi fick uppleva var fantastisk. Trots att min kropp stundtals skrek "Stanna! Det här är jag inte van vid!" och andningen kämpade på så var det så himla värt det. Rätt som det var kom vi fram till någon ny vy och kroppen fylldes plötsligt med ny energi. På vandringen fick vi också se vårt första riktiga vattenfall. Haruru Falls, som vi vandrade till i Paiha, var inte alls i närheten av detta. Det såg mer ut som ett reningsverk medan detta var ett vattenfall långt in i skogen. Oh vad nöjda vi var! Det här med att vandra, som jag inte testat på så mycket innan, har faktiskt varit över mina förväntningar. Det är hur härligt som helst. Jag gillar det. Och mer ska det bli - stay tuned! 
 
Rätt nöjda med vår fikaplats :) 

Glassattack

På bilden ovan ser ni vårt nya beroende. GLASS! Den Nya Zeeländska glassen är inte bara fruktansvärt god, den är himelskt god! Vår wwoofvärd Donna bjöd oss på ett smakprov samma dag som vi kom hit så vi har bokstavligt talat varit fast sen vi kom hit till Waihi Beach. Igår gick vi 1 mil i blåst, regn och rugg för att finna den underbara lilla glasskiosken. Så värt det.

Om jag känner oss rätt så kommer vi äta ett antal sånna här glassar innan vi åker vidare här i från. Mums!