Hälsningar från Waihi Beach

Vi bor med en utsikt vacker likt ett vykort. En tredjedel av huset är vår egna. Varje dag får vi vara ute och leka med hundarna i solskenet. En promenad på 3 km tar oss ner till stranden och havet. Fåglarna kvittrar. Det växer citroner i trädgården. Varje dag får vi lära oss något nytt och varje kväll tittar vi på en rad avsnitt av Big Bang Theory. Tänkte bara säga att vi har det bra här i Waihi Beach.
 
Och som med allt annat exotiskt som växer här så är jag så fascinerad över att det växer citroner här!

WWOOF

Kerikeri kl. 12.12
 
Ungefär så här glada och lite till är vi nu. Imorgon drar vi till ett nytt ställe för att prova på WWOOFing! WWOOF står för Willing Worker Of Organic Farm och innebär att man bor hos en familj, som oftast har en gård eller större mark som de sköter, och hjälper till med hushållssysslor, trädgårdssysslor och annat som de behöver hjälp med. I utbyte får man mat och boende (+ en massa erfarenhet, nya upplevelser, prova på nya saker, leva i en helt ny miljö, prova på en ny livsstil... jag kan fortsätta hur länge som helst, fatta vilken grej!). Det ska bli hur kul som helst och vi ser fram emot det. Om allt stämmer i familjen så får vi stanna till 1 november. Helt. Perfekt. 

Wifi?!

Kerikeri kl. 18.11
 
Nu befinner vi oss i Kerikeri. Status för tillfället: Arbetslösa, jobbletande, pengaspenderande och frusna. Men vi är inte bittra för det. Vi har kommit till vårt fjärde hostel och här är det GRATIS internet! Så jag ska uppdatera min status på nytt; arbetslösa, jobbletande, pengaspenderande, frusna och internetsurfande! Fokus är på det sistnämnda, i alla fall just nu, och de senaste timmarna. Hur klarade sig de resande innan internet fanns? Obegripligt. Haha. Bilden nedan speglar hur vi ser ut så fort vi ser en "hotspot" skylt på gatan. Killen bakom gör i alla fall tummen upp!
 
Beroende? Hm..

Top of NZ

I tisdags så åkte vi på en tur runt norra Nya Zeeland. Målet var Cape Reinga, den nordligaste punkten på Nya Zeeland, men vi fick vara med om så mycket mer än bara det. 
Första stoppet var i Puketi Kauri Forest där vi fick gå genom en liten djungel och se sjukt stora Kauri träd. De äldsta kunde bli upp mot 500 år så inte konstigt att de var gigantiska. Alla skulle krama träden så det skulle vi med! 
 
Vi kom fram till fyren på Cape Reinga och fick se vart Tasman sea och Stilla havet möter varandra. Hittade en skön plats i gräset med utsikt över fyren och det blåa havet. Väldigt väldigt fint. Vår busschaufför var en äkta Maori och guidade oss genom hela resan. Han berättade om platser vi åkte förbi, om sägner, stannade bussen och pekade på olika träd och sjöng maorivisor. Festligt värre!
Nästa stopp var det roligaste på länge. Sandboarding. Vi klättrade upp på världens sanddynor med varsin surfbräda. Sen var det bara att lägga sig på mage och glida ner. Fort gick det också. Superkul!
Vägen tillbaka gick största delen längs stranden på 90 mile beach. Vi körde bokstavligt talat på stranden precis bredvid vattnet. Ett stopp gjorde vi för att titta på "Hole in rock" långt ute i vattnet och ta massa foton. På ett ställe såg vi en sälunge som skuttade för allt den var värd mot vattnet medan vår chaufför körde runt den med bussen så att alla skulle få en bra bild. Alltså shit, stackars liten! En hel buss av galna turister (plus oss då, vi är ju inte turister hehe..) som hänger vid fönstrena för att fota det lilla knytet. Turen slutade på Mangonui där vi år fish 'n chips wrapped in paper.  Vet inte om det berodde på att fisken var ovanligt god eller själva känslan att målet var invirat i papper som gjorde att det smakade så gott. Perfect end on a perfect day!

Vi ses Auckland!

Nu har vi spenderat 5 dagar här i Auckland och nu känner vi oss redo att åka vidare. Så imorgon hoppar vi på bussen mot Paihia i Northland. Här i Auckland har vi varit väldigt effektiva och gjort mycket och sett mycket, seize the day you know ;) Igår hälsade vi på Annie i Missionbay, fick åka på fel sida vägen och framför allt träffa ett bekant ansikte. Måste erkänna att jag fick en liten hemlängtanchock när vi var där för det kändes så "hemma". Men det var väldigt kul att träffas! På kvällen blev vi bjudna på party av receptionskillen Elliot. Erfarenheter av den festen: Nya Zeeländs cider smakar öl, cola i vitt vin är inte så farligt, man bjuder på små kycklingbitar som snacks och man spelar inte ölspel. Det sistnämnda ändrade vi dock på och introducerade dem för busdriver. Dygnsrytmen är fortfarande lite knasig. Fastän att vi går och lägger oss sent, som vanligt, så vaknar vi runt 4-tiden och är klarvakna. Kan vara att hostelets bar dunkar musik precis under oss varje kväll, så det kanske stör sömnen.. Det svajar fortfarande lite i huvudet efter flygresan men jag tror att vi kommer på rätt köl snart. Det är ganska kallt här. En fleecetröja hade inte varit fel, både inomhus och utomhus. Fick lära oss av Annie att de inte har isolerade hur här och de har bara enkelfönster till skillnad från våra dubbla. Hur dumt är inte det då? På kvällen är det som att campa, vi baxar på oss allt vi har och sen när vi vaknar är det supervarmt. Men jag antar att inomhuscamping har sin charm också ;)  

Mount Eden

Auckland är verkligen en vacker stad När vi var uppe i SkyTower och gick skywalk så hade vi en fantastisk utsikt över hela staden. Det som är så speciellt med staden är att mitt bland alla höghus, byggnader och hamnar så sticker det upp gröna kullar lite här och där. Vår skywalkguide Brad brättade att alla kullar som sticker upp är vulkaner. Det finns både mindre och lite större. Den största heter Rotorua och är som en grön jätteö. Idag besökte vi Aucklands högsta naturliga topp, som också är en vulkan; Mount Eden, eller Maungawhau. Vi tog bussen dit och letade upp en vandringsled. Sen vandrade vi brant som sjutton upp till topprn. Och oj vilken fantastisk syn vi fick! Från toppen såg vi ut över hela staden men det häftigaste var nog vulkanen i sig. Solen kikade fram en hel del så vi hade också lite fruktstund bland alla kineserna, som det förövrigt finns sjukt många av här, och njöt av värmen. På hemvägen promenixade vi. Vårt hostel ligger precis vid SkyTower som syns vart man än är här så det är bara att följa det så hittar man hem. Perfekt!
 
Så ser Mount Eden ut ovanfrån.

Riktig slingerstig uppför.

Brant?  Rätt så!

TuristMalin. Smälte in rätt bra med alla turistkineserna.. ;)

Syns det att det är en vulkan eller?


Albert Park

Mitt i Ackland ligger en park som vi sprang på idag när vi var ue och strosade. Albert Park heter den och den var jättefin. Här är det ju vår nu så alla bommor har inte slagit ut än och det är säkert ännu grönare och finare på sommaren men det var helt klart värt att promenera runt där. Det fanns massa olika kostiga träd överallt och allt är så exotiskt. Det växer liksom palmer och kaktusar här fastän det inte är varmt. Klimatet här är väldigt likt Sveriges men den stora skillnaden är växtligheten. Jag är helt fascinerad varje gång vi går ut och bara tittar på alla megalöv som ligger på marken, haha. Det är fräckt! Och jättevackert. Så i Albert Park fanns flera olika varianter av träd och växter. Titta tex. på dessa: 
 
Miss you, my love!
 

We're living on the edge

Vi ville få en snabb koll på Auckland så vi kan röra oss vidare i landet så idag passade vi på att åka upp i Skytower, ett högt torn med utisikt över hela staden och lite till. Så nu har vi sett Auckland - check. Nä, skämt o sido, men det var i alla fall vad vi gjorde idag. Fast det var inte riktigt allt. Nya Zeeland är ju äventyrens land så för att komma igång med vår resa på riktigt så bestämde vi oss för att se Auckland både från höjden men också lite närmare... Idag förstår ni, idag har vi Skywalkat! Tillsammans med två svenskar(!) gick vi på en 360 graders runda, 192 meter över marken, på en smal väg utan räcken och fick se ett fantastiskt fint Auckland. Första adrenalinkicken - check! 
 

Update from Kiwiland

McDonald's Auckland kl. 19.39
 
Godkväll! Efter en lååång flygresa har vi hoppat över några timmar och nu kommit fram till vår slutdestination; Nya Zeeland. Flygresan gick bra och det var inte så farligt som jag trodde. Alla plan utom det första till London var utrustade med egen tv-skärm med en mängd saker att göra, som se på film, tv-spel eller musiklyssnande så vi hade fullt upp hela tiden. Det har gått bra med ut och incheckningar och vårt bagage kom fram och godkändes utan problem. Nu bor vi på ACB Backpacker eller typ X BASE, som det står här, och vi har fått plats i ett 6-mannarum. Än så länge är det vi och ett tyskt par som bor där och de verkar trevliga. Rummet som vi fått är dock väldigt väldigt kallt. Även här på donken verkar de spara på värmen. Va sjutton, det skulle ju vara varmt här! Hoppas det blir ändring på det snart, annars får jag nog skaffa en varmare garderob. Så status är att allt har gått bra och vi har kommit fram dit vi ska. Trots det verkar jag ha något av en otursdag. Jag har lyckats duscha ner mina skor och ringt till polisen för att fråga hur jag ska fylla på min mobil. Men det sista var tjejen i receptionens fel. Inte visste jag att hon gav mig polisens nummer när jag frågade hur jag skulle ladda in pengarna på mobilen. Upps.
 

Mot oändligheten och vidare

Nu lyfter vi! Nästa gång vi hörs är vi på andra sidan jordklotet. Känns lite skumt, men nu kör vi! 

På Arlanda

Då är vi påväg! Just nu befinner vi oss på vårt första stopp - Arlanda. Har precis tryckt i oss ett varsitt mcdonaldsmål så nu är vi proppmätta. Nu sitter vi bekvämt och bra i sköna soffor som vi hittat och spanar på planen som ett efter ett lyfter. 18.35 lyfter vårt plan mot London och tjejen i disken checkade in oss ända till Singapore, sen får vi visa passen igen. Bagagen behöver vi inte släpa på mer förrän vi är framme i Auckland så det känns skönt. 12,5 kg lättare, jag och ryggen tackar för det! Nu ska jag öppna första boken och läsa lite. Har med mig "Dandy" och "Elsas mode 2". So long!
Nöjd Sofia påväg mot äventyr!

Dan före dan före resa

Ja, det är nästan lite samma känsla som den 22 december, dan före dan före dopparedan. Nu är det dan före dan för resa. Samma pirr, samma nervositet och samma förväntan. Fast ändå är det så olika. Den som väntar på något gott säg. Nu har vi väntat ett bra tag och snart är det dags. Helgen blir lugn och jag ska försöka ladda upp så gott jag kan med mys och bra sällskap. På bilden ovan ser ni en skara fina typer som var hemma hos mig på frukost imorse. Fanny och Julia saknas på bild men ni får föreställa er dem under Bellas utsträckta arm ;) Ni är bäst dudessons (som Philip skulle säga)! ♥

Lite förändring

Då var det bara en vecka kvar till äventyr. Därför tyckte jag att det kunde passa bra att matcha vardagsförändringen med lite förändring av bloggen. Här har ni resultatet. Snart bär det av!