Roadtrip Australia

Så vad hände i Australien då? Jag har ju bara berättat om min feta överraskning jag fick när jag landade. Så nu är det väl dags för den där megauppdateringen som jag lovade! Vi tar det från början...
 
 
Sydney
De första dagarna spenderade vi i storstaden Sydney, som inte är Australiens huvudstad som många tror. Fattade tycke för staden redan första kvällen och gillade den mer och mer för var dag. Philip, som redan gått på upptäcktsfärd i staden, gav mig en guidad tur genom Darling Harbour, Botaniska gården, förbi Operahuset och visade alla små smultronställen som han och Manda redan hittat. Vi besökte Sea World och fick se havets häftiga filurer, vi tog färjan till Manly Beach där Philip fick sig sin första adrenalinkick då han dök med hajar och vi tog en öl med hela gänget på Hard Rock Café.
 
Ödla som vi fick syn på i Botaniska trädgården. Lite annat än att se en kanin på sin höjd ute på de svenska ängarna. 
 
Min galna pojkvän bredvid den enorma hajen!
 
I solnedgången framför Operahuset, vilket var precis lika häftigt som jag hade förväntat mig!
 
Off we go
Fredagen den 8 mars hämtade vi upp vår Spaceship. Planen var att ta oss upp på östkusten från Sydney till Cairns på de 14 dagar som The Simpson's skulle vara vår. Första stoppet blev mataffären där vi stor-nudel-handlade. Åt även den godaste slaffshamburgaren innan vi tryckte plattan i mattan ut från Sydney...
 
Vår bil var en såkallad campervan. En specialdesignad Toyota Estimate där bakre delen var ombyggd till säng och förvaring. Supersmidigt!
 
Blue Mountains
Efter några timmars krypande i bilkö och ett antal felkörningar senare var vi ute ur Sydney. Det var ett äventyr att bara ta sig ut ur stan måste jag säga. Tur att det satt en skicklig kartläsare i sätet bredvid, annars hade vi kunnat sluta vart som helst. Men innan skymningen hade vi nått vårt mål; Blue Mountains. Området är rätt stort och den del som vi besökte hette Katoomba. Vilket häftigt landskap! Campade vår första natt på en parkering och lyckades sova hela natten utan oväntat besök från varken vilda djur eller Farbror Blå. Tog en vandring till Katoomba falls och njöt av utsikten.
 
Från Echo Point, utsikt mot "Three Sisters". 
 
Katoomba Falls
 
 
 
En Victoria Bitter någonstans längs A1
I Australien är det inte tillåtet att såkallat freedom campa, dvs att ställa sig längs en vägkant, på en strand eller annan allmän plats och sova över natten. Trots det försökte vi freedom campa så mycket som möjligt. Det är ju lite det som är charmen med att ha en campervan att man kan välja sina sovställen. Vi lärde oss att det fanns viloplatser med jämna mellanrum längs de stora vägarna där man kan stanna och stå över natten. På en del ställen var det till och med tillåtet att göra så, så letade vi upp de ställerna så kändes det ju lite mer lagligt.. hehe. Så vi höll oss till dem när det passade oss. En kväll stötte vi ihop med gänget, slog oss ner med en Victoria Bitter och lite grillat. Det var fint det!
 
Hela härliga gänget!
 
Dela korven backpackerstyle! Vad annars?
 
Vi har det bra!
 
Surfers Paradise
Gold Coast låg framför oss och ett av stoppen var Surfers Paradise. En lyxig semesterort där stranden var helt avstängd på grund av alldeles för höga vågor. I vårt sökande efter matställe hamnade vi i kön in till Hard Rock Café. En fågel kvittrade nämligen om att Gene Simmons, basisten i KISS, skulle vara där och de 200 första fick komma in och träffa honom. Oh, det måste vara ödet! In gick vi och där fick vi se vår idol signera några av sina basister som nu mer hänger på Hard Rock väggarna. 
 
 
Australia Zoo
En stor skillnad från Nya Zeeland var alla speciella djur som fanns i Australien, t.ex. kängrur som lever som våra kaniner, fåglar som låter som apor och vandrande pinnar. Farliga djur fanns där också. Medan Australien fått giftiga ormar, spindlar med 2 centimeters huggtänder och krokodiler som lurar i vattendragen har Nya Zeeland på sin höjd fått "White tail spider" som är lite giftig. Jag har varit så förundrad över naturen under hela resan, allt är ju så annorlunda så det var jättekul att se så många olika djur vilt i naturen. Men för att ändå komma lite närmare inpå åkte vi till Steve "Krokodiljägaren" Irwins Australia Zoo. Där fick vi se världens fräckaste fågel- och krokodilshow, mata elefanter och klappa kängurur. Lätt det bästa zoo jag varit på!
 
Matning av saltvattenskrokodil. Ser ni hur stor den är?! Och den finns där ute - Crikey!
 
Koalan Ferdinand?
 
Farliga fåglar? När hände det?
 
Hänger med polarna! 
 
Stora Barriärrevet
Vi nådde vårt mål; Cairns. Vi var nu i den mer tropiska delen av Australien där regnskogarna breder ut sig och temperaturen stiger. Det var rätt stor skillnad från Sydney i söder, framför allt luftfuktigheten. Ungefär 1,5 timmes båtfärd utanför Cairns hamn finns ett av världens underverk; Stora Barriärrevet. En dag hoppade vi på Tusa6 och begav oss ut på det öppna havet. Ett dyk och massa snorkeltid stod på schemat och vi var väldigt förväntansfulla. Jag har aldrig dykt förut så detta skulle bli första gången. Tyvärr så tog min klaustrofobi övertaget om mig så jag nöjde mig med snorkling. Tänk er att simma runt i ett akvarium - precis så fint var det. Jösses! Jag kunde knappt förstå att det var på riktigt. Jag menar, de fiskarna och alla de färgglada havsväxterna lever ju där på riktigt. Ingen har placerat dem där. Fräckt!
 
Reven från båten. 
 
GoPron (kameran vi använde) gjorde ett väldigt bra jobb men jag önskar att jag kunde fånga de klara lysande fantastiska färgerna.
 
En halvmeter lång papegojfisk.
 
Det finns såklart massa mer att berätta men här är en del av det vi har hittat på under våra två roadtripveckor i Australien. Australien var väldigt olikt Nya Zeeland på många vis. Det var olika klimat, olik natur och andra djur. Man skulle ju kunna tro att det är ganska lika länder då de ligger relativt nära varandra, avskillt från resten av världen men så var det inte. Men det var kul att se skillnaderna. Jag och Philip hade ett mål: Sydney - Cairns på 14 dagar. Vi klarade det och lyckades, trots den knappa tiden, vara med om så många roliga upplevelser. Jag hade noll förväntningar på Australien men det blev jättebra! Supernöjd :) 
 
Australien... VI SES IGEN!

Om förklaringen ska fram

Jaha hörrni, jag antar att här behövs en liten förklaring. Ursprungsplanen innefattade inte att jag skulle vara hemma nu men så är fallet - så vad hände där? Galen spontanitet tror jag skulle kunna sammanfatta det ganska bra men självklart finns det andra orsaker också.
 
Redan innan Australien kände jag mig så himla nöjd och klar med resandet. Jag och Sofia hade gjort allt vi velat och mycket mer. Vi var påväg att lämna vårt Nya Zeeland och fastän vi skulle resa vidare så kändes det som att vi skulle åka hem, resan var slut. Australien, själva landet då, lockade inte mig särskilt mycket. Det som jag såg fram emot med att åka vidare var att Philip skulle komma ner och att vi skulle få resa tillsammans. Vi kom till Australien och jag och Philip roadtripade två veckor i vår campervan och hade det hur bra som helst. Sen var det dags för Philip att åka hem igen. Planen för mig var då att haka på Sofia och co. som också roadtripade i campervans och åka med dem tills det var dags att dra vidare till Thailand. Men så blev det inte. Jag kände att jag hade haft min tid i Australien. Sista kvällen innan Philip skulle åka hem så bollade jag med tanken om att åka tidigare till Thailand och volontärjobba två veckor innan resten kom dit. Men då visum inte gick att ordna på så kort tid så släppte jag den tanken. Plötsligt fick jag den spontana idén om att följa med Philip hem. Tänk att komma hem och överraska alla, spendera lite tid hemma och ladda upp inför Thailand. Skulle det funka? Googlade på flyg och insåg att det enda planet gick om två timmar. Bytte en blick med Philip och sen slängde vi ner alla grejerna i väskorna och hoppade på en buss till flygplatsen. Lyckades boka om resterande flyg och några timmar senare var vi påväg hem. Hem. Jag skulle alltså komma hem. Pirr!! 
 
Landade i ett kallt Kastrup i fredags eftermiddag. Att gå från +33 till -2 var enorm skillnad men luften här var så frisk! Hoppade av utanför huset och plingade på dörren. Fatta nervös jag var! Vad skulle de säga? Ser att pappa kommer mot dörren och förvånat öppnar han och säger "Men du ska ju inte vara här?!". Hihi. Kan inte beskriva hur skönt det är att vara hemma. Att få träffa familjen och vännerna som jag har saknat så igen är helt underbart!  
 
Så, nu vet ni hur det ligger till. Tre veckor på svensk mark innan resan fortsätter till Thailand. Än är det inte över, men vilket mysigt och fantastiskt mellanstopp jag har gjort va :) 

Snö + Australien?

Ja, hur går detta ihop sig? Det gör det inte. Om sanningen ska fram: I AM HOME! 

Vi lever!

Ja vi lever. Vi lever och mår bra! Har alldeles för mycket på gång för att ens hinna slänga ett öga åt cyberworld. Jag och Philip har roadtripat längs Australienska östkusten och nu är det snart dags att dra vidare. Lovar en megauppdatering snarast! 
 
 

Överraskningar i Sydney

Nu ska ni få höra en historia om när Malin kom till Sydey och fick sig en kärleksfull rejäl överraskning. Men de flesta av er som läser detta visste om det redan innan mig. Mina fina, vad ni är bra!
 
Måndag eftermiddag anlände jag och Sofia som planerat till Sydney. Tidig tisdagsmorgon skulle både Philip och Mandas plan och grabbarna från Asiens plan landa så vi hade en lång väntan på flygplatsen framför oss, cirka 15 timmar. Efter 30 minuter var vi redan rastlösa och undrade vad fan vi skulle hitta på för att få tiden att gå. En timme senare, uttråkade och utan samtalsämne, hoppade det plötsligt och väldigt oväntat fram två efterlängtade figurer bakom oss. Philip och Manda.Vilken underbar överraskning! Visade sig att de varit på plats sedan i fredags och väntat på oss! Jag blev helt mållös.
 
Men det slutar inte där. Philip hade fixat boende och sa att han hade bokat ett rum med två enkelsängar som vi fick skjuta ihop. Fine, tänkte jag, bara jag får sova nära, På vägen dit tog vi en "liten omväg", som såklart jag inte hade en aning om, och hamnade tillslut i Darling Harbour i ett rum, eller ska jag säga lägenhet, innehållandes bland annat en stor dubbelsäng och balkong med utsikt över hela Sydney. Mållös omgång 2.
 
Men det slutar inte där heller. I lägenheten hittade jag en hög med brev. Brev som mina fina kära underbara vänner skrivit och skickat ner till mig. Jag blev så rörd! Vilken lyckodag. Går inte riktigt att beskriva känslan. När det var som allra bäst så blev det ännu lite bättre ändå, hur det nu kunde gå till. Men Philip vet hur man lyckas. Överraskning efter överraskning. Åh! ♥
 
Tillsammans igen efter 6 månader. Min saknade pusselbit är på plats och det känns fantastiskt bra. Tack mina otroliga vänner, fina familjen och framför allt min fantastiske älskade Philip för den här överraskningen. Har jag sagt att jag älskar er? Tack ♥

All good things comes to an end

but it will forever be remembered in our hearts and memories.

Vår resa är inte slut än men nu går vi in på kapitel två. Det betyder att kapitel Nya Zeeland har kommit till sitt slut. Innan jag åkte sa alla till mig att "Malin, du kommer ha din livs resa. Du kommer lära dig så mycket och komma hem med så många nya erfarenheter". Jag nickade men jag hade inga som helst förväntningar på vad jag skulle få ut av resan. Skulle det verkligen kunna bli så där bra som alla sa? Skulle jag kunna uppnå samma resultat som alla andra som gjorde liknande resor verkade göra? Nu med facit i hand vet jag vad alla tidigare backpackers snackar om och jag vet att det stämmer.
 
Jag har växt som person och lärt mig stå på egna ben. Jag har kommit över min hemlängtan som alltid visar sig genom ångest och oroliga tankar. Även fast jag kan känna mig minst i världen ibland så känner jag att mitt självförtroende har blivit bättre och jag har lärt mig att ta för mig mer. Min engelska har förbättrats och konversationerna kommer lättare och mer naturligt. Jag har utvidgat mina vyer och blivit mer öppensinnad.
 
Vi har träffat så sjukt många fantastiska och intressanta människor. Nya Zeeländarna i sig är, som jag nämnt tidigare, några av de vänligaste jag någonsin mött. Vi har mött folk som har gett oss sin tid och velat hjälpa till, trots att vi aldrig setts förut. Vi har träffat backpackers från hela världen och fått vänner för livet.
 
Vi har fått uppleva en otroligt vacker natur och miljö. Platser vi har besökt och vyer vi har sett är svåra att förklara. Orden räcker inte riktigt till och bilderna blir platta i jämförelse med orginalen. Att ett och samma land kunde ha så här många olika naturslag hade jag inte kunnat ana. Ena dagen kan du ligga på stranden bredvid klarblått vatten och nästa dag vandra på isen.
 
Vi har varit med om så många sjuka grejer. Oväntade spontana händelser som först verkat helt knäppa men som vi i efterhand bara skrattat åt.
 
Jag har gjort saker jag aldrig gjort förut. Uppnått mål och klarat av saker som jag nu är stolt över. När vi först kom hit och kastade oss in i backpackerlivet hade vi egentligen ingen aning. Vilka rookisar vi var! Men vi har lärt oss. Nu är vi några av dem som ger andra tips och råd. Vi har lärt oss leva snålt, prioritera, lärt oss att man klarar sig på få saker och samma mat i flera dagar. Vi har lärt oss vad som egentligen betyder något och att en ny tröja om dagen kanske inte är världens viktigaste. När vi träffar nya människor tar vi för oss, hälsar, blir vänner, även om det så bara är över en dag. Lärt oss att ge ett intryck och att det är det som är viktigt och inte att du pratar korrekt engelska.

"Pepole will forget what you said, people will forget what you did, but people will never forget how you made them feel."

Jag har fått ut så otroligt mycket av den här tiden och ännu är inte hela resan över. När jag nu aningen vemodigt säger hejdå till Nya Zeeland så är det med ett varmt hjärta fullt av lycka och fina minnen. Sofia, min käre kamrat - det här gjorde vi bra. Låt oss fortsätta i samma spår mot nästa land; Australien!