If good is better than bad, then well done is better than good?

Snart tre månader sedan slog jag upp ett nytt kapitel. Det var i en bok som kallades "Lärarens bibel". Den var gul, tjock och tung som en tegelsten på sina 800 sidor. I samband med det nya kapitlet startade även ett nytt kapitel i livet; universitetskapitlet. Den 1 september inledde jag det första året av fyra på lärarutbildningen på Linnéuniversitetet i Växjö. Min inriktning är F-3 vilket ger mig behörighet att arbeta i förskoleklass och årskurs ett, två och tre. Då jag inte har någon som helst erfarenhet av att själv arbeta i skolan sedan tidigare är det här helt nytt för mig. Valet av utbildning grundas på min egna tacksamma skolgång i den åldern jag valt inriktning mot. Min åsikt att läraryrket är ett av världens viktigaste yrke har också en del i det hela, såklart. Hittills trivs jag väldigt bra. Så pass bra att jag tagit steget att fixat mig ett boende mitt på campus. Det är ett andrahandskontrakt på sex månader som ger mig chansen att bli student på heltid, dag och natt. Efter årsskiftet får vi se om det hjälper eller stjälper. 
 
Tydliga skillnader mot gymnasiet har jag stött på. Mest märkbar är engagemanget som skiner med sin närvaro över hela campus. Kårer, styrelser, klubbar, studiecirklar, caféer och mycket annat finns att ta del av varenda dag. Studenter studerar för att de vill studera! För att de är intresserade av sitt ämne. Inte för att "alla andra pluggar på gymnasiet så då gör jag med det". Här är du som är oengagerad dum och inte tvärtom. Hallelujah! 
 
En annan skillnad mot tidigare erfarenheter av skola är nivån på studierna. Första gången jag läste i Lärarens bibel fick jag en smärre chock. Kursmaterialet är så avancerat! Det är akademiskt språk, vetenskapligt grundat och så långt ifrån skönlitterärt och nöje du kan komma. Det räcker inte heller att läsa sig igenom kursmaterialet, du ska även komponera egna texter på denna nivå. Jag är glad i att skriva, jag tycker det är väldigt roligt. Dock är det viktigt att bryta av de akademiska texterna med dagboksskrivande eller andra texter för att inte tappa fattningen. Kommer ju tillslut tala i gåtor om jag endast praktiserar universitetsspråket. 
 
Tredje och sist nämnda skillnaden är en något barnsligt dum olikhet från gymnasiet. Jag har alltid varit ambitiös och vetat att jag har förmåga att satsa högt. Det har jag också alltid gjort och jag tror mina godkända betyg kan räknas på fingrarna. Gick ut högstadiet med bra betyg och gymnasiet med 20 MVG och 8 VG. Noll G. På gymnasiet kändes G som ett lågt betyg. Det krävdes inte överdrivet mycket än närvaro och genomförda uppgifter för godkänt. Jag ville göra mer. Och jag gjorde mer. Jag skulle aldrig nöja mig med ett G. På universitetet är det inte riktigt likadant. Här bedöms du med godkänd (G) eller underkänd (U). I utvalda uppgifter har du chans att fördjupa dig ytterligare och kritiskt förhålla dig till uppgiften och då kan du få Väl godkänd (VG). Skillnaden i betyg mellan godkänd och väl godkänd ger precis samma poäng på pappret och chansen till högre betyg är mer en sporre för din egen skull ifall du vill jobba lite extra. G är alltså ett maffigt bra betyg på universitetet då närvaro och genomförd uppgift inte alls duger. Ändå känns G inte bra. Jävla bokstav. 
 
That's life mina vänner, som trots sin bokstavsfrustration är riktigt nice! 
 
Sist men bäst: Fantastiska nya fina vänner! Bild från vår kick off i slutet av augusti med team CFD ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback