På äventyr september 12 - maj 13

Dagen är här. Sista dagen på äventyret är kommen. Sista dagen på det fantastiska äventyr jag varit ute på i 8 månader. Om några timmar är det den 13 maj och dags för hemfärd. Jag ska komma hem (på riktigt). Det känns fantastiskt bra! Jag är så otroligt nöjd med den här resan. Den slog mina förväntningar med hästlängder och lite till. Jag har verkligen haft roligt och jag är så tacksam för allt jag har fått vara med om! Jag vill inte säga att resan är över, det låter så tråkigt. Nej: Nu är resan upplevd! Och det, på bästa möjliga sätt, kan inte tänka mig att den kunnat bli mycket bättre. Tack för allt! Over and out - vi ses i Sverige.


Five nights in Bangkok

Vår öluffning är slut och vi har återvänt till Bangkok för våra sista dagar i Thailand. Här bor vi på Smile Society, ett riktigt bra hostel (hörs väl på namnet) i statsdelen Silom. Idag har vi besökt köpcentret MBK; ett megahus med sju våningar och 2500 butiker innehållandes elektronik, kläder, smycken, mat, möbler och allt annat däremellan. En kille beskrev det vid frukosten som "Seven floors of caos" och tja, det var ungefär så - sju våningar av underbart roligt kaos! :) Nu är benen och fötterna, trots val av gympadojjor som stöd, härligt trötta. Vi har 4 dagar kvar innan flyget tar oss hem till Sverige och på schemat står bl.a. mer marknadsbesök, mer prutande, ett besök på flodmarknaden och kanske något tempelbesök. Vi får se. Det som är säkert är att Bangkok har väldigt mycket att erbjuda. Här kommer vi inte vara rastlösa för en sekund!


Koh Chang

Koh Chang, eller elefantön som vi säger på swedish (koh=ö och chang=elefant), blev vårt hem i några härliga dagar efter Koh Samui. 75% av ön är naturreservat och så himla vacker! Vi hittade på en hel del under vår vistelse där. Skulle kunna skriva långa inlägg om allt men ni får en liten sammanfattning. Häng med!

En dag var vi på matlagningskurs hos en jättego kvinna och hennes man. I fyra timmar fick vi en intensivkurs i thaimat. Vi fick lära oss laga stark curry, kyckling med cashewnötter, thailändsk dessert och min nya favorit - Pad Thai. Köpte med mig ätpinnar därifrån så det blir upp till bevis när jag kommer hem!

Stranden som vi bodde på hette "White sand beach" och där hängde vi många timmar och gottade oss i solen. Vi körde på 5+5 tekniken vilket betyder 5 minuter i solen och 5 minuter i havet. Vattnet var nämligen badkarsvarmt så det svalkade inte ner oss så mycket som vi hade behövt. Fler badtillfällen åt oss, härligt!

Trafiken i Thailand är ju en gåta i sig. Här har de ett eget trafikspråk som nog bara de själva förstår, och tur är väl det... att de förstår det alltså. Vi valde att utmana ödet och hyrde oss en duo mopeder och tog oss runt på ön. Ett magnifikt vattenfall mitt inne i naturreservatet, med riktigt svalkande och skönt vatten (underbart!!), besökte och badade vi i. Precis innan solnedgången deltog vi i en fantastisk yogaklass. Fastnade för träningsformen och bestämde mig för att ta med mig inspirationen hem.

Sköna dagar har vi haft på Koh Chang. En båttur tog vi också längs kusten och ner till pradisöarna för snorkling. Massage har vi avnjutit både en och två och tre gånger. Spelat fotboll med "locals" och blivit forograferade av fascinerade kineser (blondt hår är tydligen ovanligt i Kina? haha...) är också händelser som jag skrivit om i dagboken. Ön och dess upplevelser får plus i kanten!


Zipline och ny ö

Vi har lämnat Koh Lantas lugn och tagit oss över fastlandet till Koh Samui, en ö på östra sidan. Här är det fart och fläkt. Vi bor mitt bland alla barer och marknader på Chaweng Beach och inatt höll musiken oss vaken tills vi skulle gå upp vid 8. Gjorde inte mig så mycket. Jag störs mycket hellre av musik än åska som har skrämt livet ur mig flera nätter i rad på Lanta... Fyfasen! Igår kollade vi in två av Smauis spautbud. Först testade vi fiskspa, vilket var en riktig kittlig upplevelse. Sen gick vi och gjorde pedikyr. Tånaglarna har aldrig sett bättre ut för 30kr! Hehe...

Idag åkte vi på nytt äventyr i djungeln. Den här gången skulle vi få testa på zipline! För att förklara vad det är så bifogar jag en halvdålig bild och så får ni googla på resten, haha. Det var superhäftigt och jätteroligt! Våra guider som vi hade var hur bra som helst och skojade med oss. Avslutningsvis fick vi bada i ett vattenfall. Resten av dagen har vi gått runt på marknaden och prutat. Har lyckats norpa åt mig ett par shorts, ett handgjort pennfack och några flätade armband som har fått hamna på vristen. Ikväll ska vi smeta på lite mascara och gå på cabarre. Kan nog bli bra!


Elephant trekking

Idag har vi varit på äventyr i djungeln. Vi har nämligen ridit på elefanter! Något utöver det vanliga alltså. Så himla häftigt! Vi vandrade även till ett vattenfall där jag fick bocka av en punkt på listan då jag och Vickan tog oss en dusch. Härligt härligt!


Sol och bad på Koh Lanta

Efter två nätter i ett rum utan a/c på partyön Phi Phi Don, har vi svettiga åkt mer söder ut till den största av öarna i Krabiområdet; Koh Lanta. Om Phi Phi var party så är Koh Lanta precis tvärtom. Ön är lugnet itself och här har vi hamnat på ett fint hotell längs klong dao beach. För ca 80kr natten bor vi i en stor fräsch bungalow mitt på stranden med pool utanför dörren. Då lågsäsongen närmar sig är vi här själva så när som på två par som vi sett någon enstaka gång. Vilken lyx! Tre nätter är bokade här och på schemat står sol, bad och gottigheter. Då vi har fått en sjukling i gänget kan det hända att vi stannar här lite längre. Och det går väl bra... Några dagar till av det här dör vi nog inte av:

(Lämnade bloggdatorn hemma så därför kan jag inte vara så generös med bilder tyvärr, men det får jag rätta till när jag kommer hem!)


Prutandes i Thailand

Hej! Eller hej taxi? som det ropas generöst här nere. Strax innan klockan 6 i måndags morse landade jag och Vickan på Bangkoks nya flygplats. Den fuktiga hettan var som ett slag i magen när vi i jakt på taxi stegade ur den a/c berikade ankomsthallen. Men oh vad mycket bättre det var än de få plusgraderna som vi lämnade hemma i Sverige! På eftermiddagen blev det kärt återseende med Sofia (och senare på kvällen även Olle), helt toppen! Vi satt och pratade sent in på småtimmarna och det kändes precis som de "förra goa" tiderna =)

Efter en natt i stenhårda våningsängar i ett andra-världskriget-renoverat rum vinkade vi av våra trevliga hostelreceptionister och begav oss mot Bangkoks tågstation. Hängde där några timmar, strosade lite i stan och fick se templet "Big Golden Buddah" och spelade kort jämte vår tecknandes trötte thailändare till golvgranne. Vid femtiden hoppade vi på nattåget till Krabi och fick uppleva riktig thailändsk tågluffing, något i sig alltså!

Så nu är vi som sagt i Krabi, eller närmare bestämt Ao Nang som ligger 2 mil ifrån Krabi Town. Vi har checkat in på ett hotell som vi fick ett riktigt bra pris på och till vår förvåning bor vi nu i ett 80kvm, tvåvåningsrum som är jättefint! Vädret har varit mulet, vilket har varit rätt perfekt att resa i. Nu i eftermiddag har vi gått längs stranden och provat på att pruta med alla säljarsugna försäljare. Har lyckats med en del kap (tror vi haha) men längre fram på resan ska vi nog ha lärt oss att bli lika stentuffa som Bella, vilken är en naturbegåvning! Ikväll har vi spanat in ett ställe som säljer Thaipannkakor som vi ska testa. Ska bli spännande!

Så nu vet ni om läget. Hoppas att snön har försvunnit för i år där hemma och att ni fått lite mer sol :)


Äventyret fortsätter

Kyla och frisk luft har varit uppfriskande - men nu får det vara nog på ett tag! Imorgon tar jag min ryggsäck och hoppar på flyget till Bangkok i Thailand. Sol, kultur, bad, äventyr, mat. Med mig tar jag tre semestersugna tjejer som längtar efter lite sol och värme. Vi landar i huvudstaden Bangkok för en natt. En natt endast eftersom vi kommer mitt i det hektiska Thailändska nyåret och kan ana en viss överbefolkning i huvudstaden just då. Så Bangkok får vänta, men absolut inte prioriteras bort, till sist. Vi tar oss nedåt Krabiområdet, tror jag, och sen arbetar vi oss uppåt och besöker de omtalande öarna. Tror vi kommer ha det gott! Ska bli himla skönt att komma iväg igen! =) 
 
OCH: På flygplatsen möter vi en efterlängtad kompis med man. Utan Fifi i en månad har inte varit lätt ska jag säga. Abstinensen är hög och nu får det vara nog med avstånd. Wihi!!
 

Uppdatering från hemma

Nu har jag varit hemma i Svea rike i nästan tre veckor och hör och häpna: tiden går snabbt även här! Slängde mig rätt in i påskfirande med släktträffar och godis i massor så jag fick träffa alla saknade familjemedlemar på en gång - underbart! Var fantastiskt att få krama om alla och prata om vad som hänt det senaste halvåret, trots att det känns som man sågs igår. Det är så det ska va! Jag uppskattar verkligen när jag får höra om folk som intresserat har följt med mig på resan via bloggen och gillat vad jag berättat om. Syftet med bloggen var ju att kunna berätta för er om allt vi var med om så att ni skulle kunna vara med så mycket som möjligt. Så det är jättekul! 
 
Här hemma har jag njutit (ja faktiskt) av kylan. Luften är så frisk och för mig gör det inte så mycket att våren är sen, jag som inte har varit med sen höstkylan då. Fast när snöflingorna föll i söndags (7 april) kändes det lite drygt. Jag har hängt med mina goa kamrater. Den nya godisaffären vid Ljungbyporten har fått ett och annat besök och Sandra har kört mig på sightseeing genom Ljungby och pekat på alla förändringar, typ Subway.. haha. På tal om förändringar så är det roligt att inse hur man märker olikheterna mellan down under och sweden nu när jag är hemma. När vi kom ner till Nya Zeeland la vi ju naturligtvis märke till alla olikheter som fanns eftersom det var annorlunda mot hemma och vi stötte på dem hela tiden. Jag förväntade mig nog att komma hem "till det vanliga" men istället ser jag mer på dem som olikheter. Kanske för att vi varit iväg ett tag så vi hunnit vänja oss vid "det andra".
 
Det har verkligen varit så himla skönt att vara hemma fast nu, inne på tredje veckan, börjar jag känna mig lite rastlös. Dags för lite äventyr snart igen kanske ;) 
 
Det är nästan först nu när jag är hemma och får lite perspektiv och jämför med Sveriges för tillfället ganska tråkiga årstid som jag inser hur mycket vackert vi faktiskt har fått se! Bilden är från Whanganui River på nordön i Nya Zeeland. Fantastiskt!

Roadtrip Australia

Så vad hände i Australien då? Jag har ju bara berättat om min feta överraskning jag fick när jag landade. Så nu är det väl dags för den där megauppdateringen som jag lovade! Vi tar det från början...
 
 
Sydney
De första dagarna spenderade vi i storstaden Sydney, som inte är Australiens huvudstad som många tror. Fattade tycke för staden redan första kvällen och gillade den mer och mer för var dag. Philip, som redan gått på upptäcktsfärd i staden, gav mig en guidad tur genom Darling Harbour, Botaniska gården, förbi Operahuset och visade alla små smultronställen som han och Manda redan hittat. Vi besökte Sea World och fick se havets häftiga filurer, vi tog färjan till Manly Beach där Philip fick sig sin första adrenalinkick då han dök med hajar och vi tog en öl med hela gänget på Hard Rock Café.
 
Ödla som vi fick syn på i Botaniska trädgården. Lite annat än att se en kanin på sin höjd ute på de svenska ängarna. 
 
Min galna pojkvän bredvid den enorma hajen!
 
I solnedgången framför Operahuset, vilket var precis lika häftigt som jag hade förväntat mig!
 
Off we go
Fredagen den 8 mars hämtade vi upp vår Spaceship. Planen var att ta oss upp på östkusten från Sydney till Cairns på de 14 dagar som The Simpson's skulle vara vår. Första stoppet blev mataffären där vi stor-nudel-handlade. Åt även den godaste slaffshamburgaren innan vi tryckte plattan i mattan ut från Sydney...
 
Vår bil var en såkallad campervan. En specialdesignad Toyota Estimate där bakre delen var ombyggd till säng och förvaring. Supersmidigt!
 
Blue Mountains
Efter några timmars krypande i bilkö och ett antal felkörningar senare var vi ute ur Sydney. Det var ett äventyr att bara ta sig ut ur stan måste jag säga. Tur att det satt en skicklig kartläsare i sätet bredvid, annars hade vi kunnat sluta vart som helst. Men innan skymningen hade vi nått vårt mål; Blue Mountains. Området är rätt stort och den del som vi besökte hette Katoomba. Vilket häftigt landskap! Campade vår första natt på en parkering och lyckades sova hela natten utan oväntat besök från varken vilda djur eller Farbror Blå. Tog en vandring till Katoomba falls och njöt av utsikten.
 
Från Echo Point, utsikt mot "Three Sisters". 
 
Katoomba Falls
 
 
 
En Victoria Bitter någonstans längs A1
I Australien är det inte tillåtet att såkallat freedom campa, dvs att ställa sig längs en vägkant, på en strand eller annan allmän plats och sova över natten. Trots det försökte vi freedom campa så mycket som möjligt. Det är ju lite det som är charmen med att ha en campervan att man kan välja sina sovställen. Vi lärde oss att det fanns viloplatser med jämna mellanrum längs de stora vägarna där man kan stanna och stå över natten. På en del ställen var det till och med tillåtet att göra så, så letade vi upp de ställerna så kändes det ju lite mer lagligt.. hehe. Så vi höll oss till dem när det passade oss. En kväll stötte vi ihop med gänget, slog oss ner med en Victoria Bitter och lite grillat. Det var fint det!
 
Hela härliga gänget!
 
Dela korven backpackerstyle! Vad annars?
 
Vi har det bra!
 
Surfers Paradise
Gold Coast låg framför oss och ett av stoppen var Surfers Paradise. En lyxig semesterort där stranden var helt avstängd på grund av alldeles för höga vågor. I vårt sökande efter matställe hamnade vi i kön in till Hard Rock Café. En fågel kvittrade nämligen om att Gene Simmons, basisten i KISS, skulle vara där och de 200 första fick komma in och träffa honom. Oh, det måste vara ödet! In gick vi och där fick vi se vår idol signera några av sina basister som nu mer hänger på Hard Rock väggarna. 
 
 
Australia Zoo
En stor skillnad från Nya Zeeland var alla speciella djur som fanns i Australien, t.ex. kängrur som lever som våra kaniner, fåglar som låter som apor och vandrande pinnar. Farliga djur fanns där också. Medan Australien fått giftiga ormar, spindlar med 2 centimeters huggtänder och krokodiler som lurar i vattendragen har Nya Zeeland på sin höjd fått "White tail spider" som är lite giftig. Jag har varit så förundrad över naturen under hela resan, allt är ju så annorlunda så det var jättekul att se så många olika djur vilt i naturen. Men för att ändå komma lite närmare inpå åkte vi till Steve "Krokodiljägaren" Irwins Australia Zoo. Där fick vi se världens fräckaste fågel- och krokodilshow, mata elefanter och klappa kängurur. Lätt det bästa zoo jag varit på!
 
Matning av saltvattenskrokodil. Ser ni hur stor den är?! Och den finns där ute - Crikey!
 
Koalan Ferdinand?
 
Farliga fåglar? När hände det?
 
Hänger med polarna! 
 
Stora Barriärrevet
Vi nådde vårt mål; Cairns. Vi var nu i den mer tropiska delen av Australien där regnskogarna breder ut sig och temperaturen stiger. Det var rätt stor skillnad från Sydney i söder, framför allt luftfuktigheten. Ungefär 1,5 timmes båtfärd utanför Cairns hamn finns ett av världens underverk; Stora Barriärrevet. En dag hoppade vi på Tusa6 och begav oss ut på det öppna havet. Ett dyk och massa snorkeltid stod på schemat och vi var väldigt förväntansfulla. Jag har aldrig dykt förut så detta skulle bli första gången. Tyvärr så tog min klaustrofobi övertaget om mig så jag nöjde mig med snorkling. Tänk er att simma runt i ett akvarium - precis så fint var det. Jösses! Jag kunde knappt förstå att det var på riktigt. Jag menar, de fiskarna och alla de färgglada havsväxterna lever ju där på riktigt. Ingen har placerat dem där. Fräckt!
 
Reven från båten. 
 
GoPron (kameran vi använde) gjorde ett väldigt bra jobb men jag önskar att jag kunde fånga de klara lysande fantastiska färgerna.
 
En halvmeter lång papegojfisk.
 
Det finns såklart massa mer att berätta men här är en del av det vi har hittat på under våra två roadtripveckor i Australien. Australien var väldigt olikt Nya Zeeland på många vis. Det var olika klimat, olik natur och andra djur. Man skulle ju kunna tro att det är ganska lika länder då de ligger relativt nära varandra, avskillt från resten av världen men så var det inte. Men det var kul att se skillnaderna. Jag och Philip hade ett mål: Sydney - Cairns på 14 dagar. Vi klarade det och lyckades, trots den knappa tiden, vara med om så många roliga upplevelser. Jag hade noll förväntningar på Australien men det blev jättebra! Supernöjd :) 
 
Australien... VI SES IGEN!

Om förklaringen ska fram

Jaha hörrni, jag antar att här behövs en liten förklaring. Ursprungsplanen innefattade inte att jag skulle vara hemma nu men så är fallet - så vad hände där? Galen spontanitet tror jag skulle kunna sammanfatta det ganska bra men självklart finns det andra orsaker också.
 
Redan innan Australien kände jag mig så himla nöjd och klar med resandet. Jag och Sofia hade gjort allt vi velat och mycket mer. Vi var påväg att lämna vårt Nya Zeeland och fastän vi skulle resa vidare så kändes det som att vi skulle åka hem, resan var slut. Australien, själva landet då, lockade inte mig särskilt mycket. Det som jag såg fram emot med att åka vidare var att Philip skulle komma ner och att vi skulle få resa tillsammans. Vi kom till Australien och jag och Philip roadtripade två veckor i vår campervan och hade det hur bra som helst. Sen var det dags för Philip att åka hem igen. Planen för mig var då att haka på Sofia och co. som också roadtripade i campervans och åka med dem tills det var dags att dra vidare till Thailand. Men så blev det inte. Jag kände att jag hade haft min tid i Australien. Sista kvällen innan Philip skulle åka hem så bollade jag med tanken om att åka tidigare till Thailand och volontärjobba två veckor innan resten kom dit. Men då visum inte gick att ordna på så kort tid så släppte jag den tanken. Plötsligt fick jag den spontana idén om att följa med Philip hem. Tänk att komma hem och överraska alla, spendera lite tid hemma och ladda upp inför Thailand. Skulle det funka? Googlade på flyg och insåg att det enda planet gick om två timmar. Bytte en blick med Philip och sen slängde vi ner alla grejerna i väskorna och hoppade på en buss till flygplatsen. Lyckades boka om resterande flyg och några timmar senare var vi påväg hem. Hem. Jag skulle alltså komma hem. Pirr!! 
 
Landade i ett kallt Kastrup i fredags eftermiddag. Att gå från +33 till -2 var enorm skillnad men luften här var så frisk! Hoppade av utanför huset och plingade på dörren. Fatta nervös jag var! Vad skulle de säga? Ser att pappa kommer mot dörren och förvånat öppnar han och säger "Men du ska ju inte vara här?!". Hihi. Kan inte beskriva hur skönt det är att vara hemma. Att få träffa familjen och vännerna som jag har saknat så igen är helt underbart!  
 
Så, nu vet ni hur det ligger till. Tre veckor på svensk mark innan resan fortsätter till Thailand. Än är det inte över, men vilket mysigt och fantastiskt mellanstopp jag har gjort va :) 

Snö + Australien?

Ja, hur går detta ihop sig? Det gör det inte. Om sanningen ska fram: I AM HOME! 

Vi lever!

Ja vi lever. Vi lever och mår bra! Har alldeles för mycket på gång för att ens hinna slänga ett öga åt cyberworld. Jag och Philip har roadtripat längs Australienska östkusten och nu är det snart dags att dra vidare. Lovar en megauppdatering snarast! 
 
 

Överraskningar i Sydney

Nu ska ni få höra en historia om när Malin kom till Sydey och fick sig en kärleksfull rejäl överraskning. Men de flesta av er som läser detta visste om det redan innan mig. Mina fina, vad ni är bra!
 
Måndag eftermiddag anlände jag och Sofia som planerat till Sydney. Tidig tisdagsmorgon skulle både Philip och Mandas plan och grabbarna från Asiens plan landa så vi hade en lång väntan på flygplatsen framför oss, cirka 15 timmar. Efter 30 minuter var vi redan rastlösa och undrade vad fan vi skulle hitta på för att få tiden att gå. En timme senare, uttråkade och utan samtalsämne, hoppade det plötsligt och väldigt oväntat fram två efterlängtade figurer bakom oss. Philip och Manda.Vilken underbar överraskning! Visade sig att de varit på plats sedan i fredags och väntat på oss! Jag blev helt mållös.
 
Men det slutar inte där. Philip hade fixat boende och sa att han hade bokat ett rum med två enkelsängar som vi fick skjuta ihop. Fine, tänkte jag, bara jag får sova nära, På vägen dit tog vi en "liten omväg", som såklart jag inte hade en aning om, och hamnade tillslut i Darling Harbour i ett rum, eller ska jag säga lägenhet, innehållandes bland annat en stor dubbelsäng och balkong med utsikt över hela Sydney. Mållös omgång 2.
 
Men det slutar inte där heller. I lägenheten hittade jag en hög med brev. Brev som mina fina kära underbara vänner skrivit och skickat ner till mig. Jag blev så rörd! Vilken lyckodag. Går inte riktigt att beskriva känslan. När det var som allra bäst så blev det ännu lite bättre ändå, hur det nu kunde gå till. Men Philip vet hur man lyckas. Överraskning efter överraskning. Åh! ♥
 
Tillsammans igen efter 6 månader. Min saknade pusselbit är på plats och det känns fantastiskt bra. Tack mina otroliga vänner, fina familjen och framför allt min fantastiske älskade Philip för den här överraskningen. Har jag sagt att jag älskar er? Tack ♥

All good things comes to an end

but it will forever be remembered in our hearts and memories.

Vår resa är inte slut än men nu går vi in på kapitel två. Det betyder att kapitel Nya Zeeland har kommit till sitt slut. Innan jag åkte sa alla till mig att "Malin, du kommer ha din livs resa. Du kommer lära dig så mycket och komma hem med så många nya erfarenheter". Jag nickade men jag hade inga som helst förväntningar på vad jag skulle få ut av resan. Skulle det verkligen kunna bli så där bra som alla sa? Skulle jag kunna uppnå samma resultat som alla andra som gjorde liknande resor verkade göra? Nu med facit i hand vet jag vad alla tidigare backpackers snackar om och jag vet att det stämmer.
 
Jag har växt som person och lärt mig stå på egna ben. Jag har kommit över min hemlängtan som alltid visar sig genom ångest och oroliga tankar. Även fast jag kan känna mig minst i världen ibland så känner jag att mitt självförtroende har blivit bättre och jag har lärt mig att ta för mig mer. Min engelska har förbättrats och konversationerna kommer lättare och mer naturligt. Jag har utvidgat mina vyer och blivit mer öppensinnad.
 
Vi har träffat så sjukt många fantastiska och intressanta människor. Nya Zeeländarna i sig är, som jag nämnt tidigare, några av de vänligaste jag någonsin mött. Vi har mött folk som har gett oss sin tid och velat hjälpa till, trots att vi aldrig setts förut. Vi har träffat backpackers från hela världen och fått vänner för livet.
 
Vi har fått uppleva en otroligt vacker natur och miljö. Platser vi har besökt och vyer vi har sett är svåra att förklara. Orden räcker inte riktigt till och bilderna blir platta i jämförelse med orginalen. Att ett och samma land kunde ha så här många olika naturslag hade jag inte kunnat ana. Ena dagen kan du ligga på stranden bredvid klarblått vatten och nästa dag vandra på isen.
 
Vi har varit med om så många sjuka grejer. Oväntade spontana händelser som först verkat helt knäppa men som vi i efterhand bara skrattat åt.
 
Jag har gjort saker jag aldrig gjort förut. Uppnått mål och klarat av saker som jag nu är stolt över. När vi först kom hit och kastade oss in i backpackerlivet hade vi egentligen ingen aning. Vilka rookisar vi var! Men vi har lärt oss. Nu är vi några av dem som ger andra tips och råd. Vi har lärt oss leva snålt, prioritera, lärt oss att man klarar sig på få saker och samma mat i flera dagar. Vi har lärt oss vad som egentligen betyder något och att en ny tröja om dagen kanske inte är världens viktigaste. När vi träffar nya människor tar vi för oss, hälsar, blir vänner, även om det så bara är över en dag. Lärt oss att ge ett intryck och att det är det som är viktigt och inte att du pratar korrekt engelska.

"Pepole will forget what you said, people will forget what you did, but people will never forget how you made them feel."

Jag har fått ut så otroligt mycket av den här tiden och ännu är inte hela resan över. När jag nu aningen vemodigt säger hejdå till Nya Zeeland så är det med ett varmt hjärta fullt av lycka och fina minnen. Sofia, min käre kamrat - det här gjorde vi bra. Låt oss fortsätta i samma spår mot nästa land; Australien!
 

Last week

Hej mina fina!
 
Resa nummer ett börjar gå mot sitt slut och vi är nu inne på vår sista vecka här på Nya Zeeland. Ska inte ens ta upp ämnet "tiden" för den har jag ju tjatat så mycket om innan. Man kommer nog aldrig vänja sig vid hur läskigt snabbt den går. De sista dagarna spenderar vi återigen i jobbets(!) tecken. Efter Bottom Bus resan kände vi oss nöjda med det vi ville se och göra och vi insåg då att vi hade mycket mer tid kvar än vi väntat oss. Lite lägligt så där så hittade vi ett hostel som letade efter personer som kunde jobba för gratis boende. Spara in lite pengar inför expensive aussie vore ju inte helt fel så vi nappade direkt och hitchhajkade oss de 17 milen till Noah's Ark i Greymouth. Här på det mysiga djurinspirerade hostelet städjobbar vi tre timmar varje morgon för att få boendet gratis. Resten av dagen är vi ute och går, umgås med våra supergoa staffmembers, går lite till, tittar på film och går ännu mer. Känner att jag har blivit en riktig promenixare på den här resan. Benmusklerna bugar och bockar. Stadens namn, Greymouth, avslöjar i sig att staden är rätt grå. Det finns inte särskilt mycket att göra så en eftermiddag om dagen räcker gott och väl här. Det blir vad man gör det till och eftersom vi är såna finurliga små damer så säger jag så här: Hakuna Matata.

Bottom Bus

Vi har testat på det flesta färdsätt; enkla bussbiljetter, egen bil, hitchhaiking, helikopter... Något vi dock inte provat på var någon av de många äventyrsbussarna som finns här i Nya Zeeland. Så kan det ju inte vara tänkte vi - så vi hoppade på Bottom Bus, den sydligaste rundan som KiwiExperience kör. Det här är vad vi fick vara med om:
 
Första stoppet vad Dunedin. Vi promenerade upp för världens brantaste backe och kom överens om att skräckbacken Storgatan inte är så farlig ändå att öva starta-i-backe på. Det här är ju bara taskigt ju. Strosade runt på stan, shoppade lite (hihi) och jag fick äntligen prova en "sån som de äter i En prinsessas dagbok". Ja, jag ser ju rätt nöjd ut. Det var rätt gott. Fast jag är glad att standarden hemma är korv med bröd och inte fritterad korv på pinne!
 
Bussdag nummer två bestod av en "Full day wildlife tour". Mellan Dunedin och öns södraste stora stad Invercargill hittade busschauffören säkert 20 "fantastiska" stopp att titta på. Allt från fem minuters fotopaus till tjugo minuters regnskogspromenad. Det dumma med bussresor är att jag blir så fruktansvärt trött när det vaggar lite gott sådär. Så jag hörde väl hälften av informationen längs vägen och halvgillade alla täta stopp. Men det jag såg och hörde var dock värt att ta in. 
 
Spanar efter sälar... 
 
... vid Nugget Point.
 
Hälsade på de gigantiska sjölejonen. Förstår nu att deras läte gav dem namnet sjölejon. De ryter precis likadant.  
 
Sista biten gick tillbaka till ursprungspunkten Queenstown efter ett stopp vid Milford Sounds. Denna resa gick med KiwiExperience's Milford Explorer som i huvudsak betydde att vi hoppade på en större buss fullsmockad med resande ungdomar från hela världen - skoj! Milford Sounds ska vara en av Nya Zeelands vackraste platser och var vi vår resas start högt upp på listan. Vackert var det men efter månader som matsnål backpacker vet jag sjuttan om inte lunchbuffén som ingick nästan lockade lika mycket (om inte mer..). Gott vare och båtturen som vi åkte på var fin. Synd å klaga!

Adrenalin i Queenstown

Som rubriken lyder har vi besökt populära Queenstown och fått oss en rejäl adrenlinkick. Sedan resans start har vi haft canyonswing på våra bucketlists. Om bungyjump har vi haft samma tankar: Inte med på våra bucketlists. Något hände när vår vän Annie la upp sin bungyvideo på facebook när hon hoppar i Queenstown och vi blev lite sugna på att kanske skriva till det på listan. Kanske. Sedan dess har vi hållt på och vela, fram och tillbaka, om vi skulle våga eller inte. Canyonswing har vi varit helt eniga om men bungyt har som sagt varit lite ovisst. Så kom vi till Queenstown...
 
På vår camping träffade vi två görgoa göteborgare som bokat tid för bungyjump. Det pirrar till i magen och vi bestämmer oss för att boka åskådarplatser till deras bungy och egna swingtider senare samma dag. Vi åker dit och ser tjejerna hoppa och det ser sjukt häftigt ut! Tyvärr räcker inte mitt mod riktigt till så vi åker vidare till swinget utan eget bungyhopp. Senare, när jag inser vad canyonswing faktiskt är, förstår jag inte hur jag kunde tveka inför bungyt. Herrej-vlar vad sjukt!! KLICKA HÄR så får ni se ett klipp på vad canyonswing är. Som en jättegunga med ett sjukt fritt fall. Anyway. Något hände efter swinget; jag fick lite nytt mod. Därför åkte vi tillbaka till bungyt och detta är vad som hände: 3-2-1-BUNGY!
 
Åh vad glad jag är att jag bestämde mig för att göra det ändå. Var en sån sjuk häftig känsla att bara slänga sig ut helt fritt. What a feeling!!

Livet i Sunny

Välkomna hem till mig! Här i (numera) vita Nissan bor jag med min sambo Sofia. Ett hem på hjul, bokstavligt talat. Tänkte att jag skulle berätta lite om vårt nuvarande boende - så häng med!
 
Här har vi garderoben, full av kläder, campingartiklar och andra viktiga prylar. 
 
Framsätena fungerar fint som frukostställe och sköna fåtöljer vid läsning och chill.
 
Om kvällarna förvandlas stolarna till sängar och hela hemmet blir till ett litet mysigt krypin.
 
Faciliteterna kan variera från dag till dag. Ibland har vi spoltoa och ibland håller vi för näsan och går på bajamajan. På vissa ställen finns det offentliga kallduschar. Man får ju inte vara kräsen! 
 
Vid middagstid lagar vi mat, mer specifikt; ris med pastasås. Stormköket som vi införskaffade har varit guld värt och förser oss med gröt på morgonen och varm kvällsmat. Köpte en 5kg rissäck samma dag som vi hämtade upp bilen, enkelt och gott tänkte vi. Lyxig robinsonmat kanske man också kan kalla det. 
 
Vi äter, sover, reser, skrattar, chillar, pratar, sjunger och lever i vårt lilla mysiga hem. Det fina med ett hem på hjul är att vi kan ta med oss det överallt och det bästa är att vi kan välja vår utsikt varje dag. Så här till exempel:
 

Bland toppar och berg

Hej på er där hemma! En dryg vecka har gått sen vi var på glasiären och vandrade. Färden i vår lilla bil har gått vidare. Det här är lite av vad som har hänt sedan sist:
 
Vi besökte den turkosa glasiärsjön Lake Tekapo. Slogs om fotograferingstillfällena med de hundratals asiaterna med sina tusentals kameror och strosade nästan halvvägs runt sjön i eftermiddagssolen. Dag två vandrade vi upp på Mt John och fick en 360 graders vy över Southern Alpes och sjöarna runt om kring. Luften var kylig samtidigt som den starka solen värmde. Det kändes lite som när vi satt på bergen i Österrike för ett år sedan. Så vi sopp-lunchade på caféet som var beläget på toppen av berget och fick till vår belåtenhet bröd med smör(!!). Oh så gott. 
 
Drog vidare till nästa mysiga fjällby: Mt Cook, eller Aoraki som byn, och berget som är huvudattraktionen, heter på Maori. Började dagen med en kopp varm choklad på fjällcaféet och sedan började vi vår vandring mot berget Mt Cook längs Hooker Valley Track. Rätt fräckt att vandra i tunna kläder och värme när det ligger snö på bergen runt omkring. Lyckades tillslut klura ut vilken av alla toppar som var Mt Cook och framme vid slutdestinationen la vi oss på stenarna och slumrde en runda. Det var en bergsklättrarby full av historier om alla de som bestigit berget och utställningar på utrustningen de använde förr i tiden och den utveckling som den gjort till idag. Spännande!
 
Vi har ätit pizza och druckit öl i Wanaka. Lyckades stöta på fler människor som vi mött tidigare på resan. På samma resturang satt de två första backpackersen som vi mötte här i Nya Zeeland. Once again: Världen är liten.
 
Tog en sväng till Puzzling World - en värld av illusioner. Fick se störtsköna och häftiga illusioner som lurade hjärnan rejält. Förstår inte riktigt hur allt gick ihop sig men jag antar att det är syftet med det hela.. 
 
Vi fortsätter att hela tiden förundras över Nya Zeelands vackra landskap. När vi trodde vi sett alla olika slags miljöer så åker vi till Rob Roys Glacier Walk och får se ett helt nytt landskap - igen. Fin vandring upp mot glaciären och fantastiskt slutmål. Precis som det ska vara!
 
Sammanfattning: Vi fortsätter att leva ut vår dröm på Nya Zeeland. Reser och bor i vår lilla bil och tar oss precis dit vi vill. Njuter av friheten. Försöker att inte sakna er för mycket där hemma trots att det är svårt. Känner att vi är på väg hem då vi snart ska lämna vår älskade ö. Inser sedan att vi har tre månader kvar att resa. Men kapitel Nya Zeeland börjar gå mot sitt slut. Tur att vi har tre kapitel kvar att se fram emot; Australien, Thailand och Komma hem. 

Tidigare inlägg